Den här texten skrev jag i ett annat sammanhang på en annan sajt. Håll till godo!
Val till parlament och församlingar, ett vapen för den härskande klassen!
Majoriteten av arbetarklassen i Sverige och i övriga världen lever under ständiga attacker och osäkerhet. Situationen för oss är ofta outhärdlig med allt vad fattigdom, stress och undermåliga försäkringssystem för med sig. Att ha ett fast jobb utan hot om uppsägning idag är snarast ett undantag istället för regel. Inför valen går oftast högern öppet ut med att de vill sänka a-kassor, socialbidrag och andra försäkringar medans kapitalets vänster - i form av sossarna, vänsterpartiet och miljöpartiet- mörkar och säger sig vilja ”försvara välfärden”. En välfärd som i snabb takt nedmonterats trots dessa partiers politiska makt. Den s.k välfärden har inte delats ut gratis utan har tillkommit som en konsekvens av arbetarklassens kamp och påtryckning. Inte genom någon partilednings allmosor.
Jag anser inte att krav på försörjning av alla människor är en sak för prokapitalistiska partier att fixa, jag anser att det är en rättighet som arbetarklassen kollektivt måste ta sig. Därför är det nu aktuellt för oss att ta bladet från munnen inför valet i höst, 2006. Ett parlament som ryms i den borgerliga demokratin har väldigt lite makt att förändra någonting. Istället är det marknadens och kapitalets diktatur som styr våra levnadsvillkor, och i knät på dessa kapitalister sitter de politiska makthavarna. Man vill genom borgerligt demokratiska val skapa en illusion om att vi har något att säga till om och lägga dimridå över den konflikt som präglat alla hittilsvarande samhällen - kampen mellan arbetarklass och borgarklass. Vi utsätts under valperioden även för ett ideologiskt bombardemang för att den härskande klassen och den politiska makteliten vill slå ut det mesta av vårat självständiga tänkande och medvetande. De som inte vill rösta får höra att de är oansvariga, de ska till varje pris fångas in i löjeväckande kampanjer om deltagande och ansvar, framförallt drabbar dessa ideologiska kampanjer om den borgerliga demokratins förträfflighet invandrare och andra förortsbor, där valdeltagandet är lågt.
En annan fråga jag ställer mig är: vad är det egentligen vi har att välja på till riksdagen? Jo, 5-6 partier som alla mangrant står upp för det kapitalistiska systemet! Detta är inget för oss arbetare och revolutionärer att förlita oss till. Vi kan bara lita till våran egen kamp i våran egen vardag. På arbetsplatser, på skolor och ute i våra stadsdelar. Där kan vi tillsammans försvara oss mot nedskärningar, försämrade villkor och otrygga anställningsformer för att sedan resa oss och bli offensiva. Vi kan kort och gott inte ta ansvar för kapitalismens härjningar genom att stillatigande acceptera att vårat inflytande sträcker sig till en röst vart fjärde år. Det är vi arbetare som bygger hus, vägar, vårdar de sjuka och utför alla tjänster i det här systemet. Därför ska vi kämpa för ett rättvist och klasslöst samhälle där vi producerar efter behov och inte åt en minoritet som kan leva i lyx på vår bekostnad.
Jag tänker heller aldrig ställa de med jobb mot de utan eftersom arbetslösheten är skapad av borgarklassen, även det är ett vapen för att hålla löneläget nere och skapa otrygghet. Tillsammans ska vi istället strida för våra klassintressen och inte ge vika för borgarnas splittringstaktik. Sjukskrivna ställs mot arbetande, svenskar mot invandrare, män mot kvinnor, på arbetsmarknaden ställs äldre mot yngre osv. Sådant skit kan naturligtvis inte accepteras.
Angående högerextrema: De ska helt enkelt inte ta sig ton, på sin höjd kan de få en högerkrok över käkbenet, men mer uppmärksamhet än så är de inte värda. Avslutningsvis vill jag påskina att jag absolut inte moraliserar över dem som vill gå och rösta, om du hittar eller känner någon röd kandidat någonstans ska du naturligtvis ge honom eller henne din röst, jag vill bara påminna om att valapparaten inte kommer att lösa våra problem i det långa loppet, för mot hopplöshet och barbari kan bara ökad klasskamp erbjuda ett alternativ!